Owning Mahowny

Owning Mahowny film

Owning Mahowny, regisserad av Owning Mahowny, är en indiefilm som hade premiär 2003. Huvudrollen som den spelberoende Brian Mahowny spelas av den fantastiske och i förtid bortgångne Philip Seymour Hoffman, och ger en rak och obehaglig inblick i beroendets mekanik och dess katastrofala konsekvenser. Rollen var en av Seymour-Hoffmans första huvudroller, och bidrog till hans fantastiska Hollywood-Karriär.  I efterhand är det lätt att fråga sig om hans lysande karaktärisering hämtade inspiration ur hans egen, till slut förlorade, kam mot sitt egen heroinberoende.

Den här lilla pärlan till film är baserade på den sanna historien om Brian Molony, en kanadensisk banktjänsteman som svindlade sin arbetsgivare på 10 miljoner dollar för att finansiera sitt spelberoende i början på 80-talet, ett fall som uppmärksammades och resulterade i boken Stung, författad av Gary Stephen Ross, en bästsäljare på sin tid. Bedrägeriet var det största som drabbat den kanadensiska bankvärlden.

En enkel spelskuld

Filmen tar sin början med att Brian Mahowny är skyldig en lokal bookmaker drygt 10 000 dollar, en struntsumma som kommer att sätta en väldig snöboll i rullning. Mahowny har sedan tidigare påbörjat en karriär som banktjänsteman i Canadian Imperial Bank of Commerce (CIBC). I sin desperation börjar Mahowny sätt upp falska konton för icke-existerande personer och företag, liksom att godkänna lån till dessa konton. Helt plötsligt har han en kreditlinje värdig en mångmiljardär i dollar, pengar som han kommer att gräva ner i Atlantic City´s och Las Vegas casinon, med tragiska konsekvenser.

Man ska ha klart för sig att detta inte är en deckargåta om hur polisen till slut kommer svindlaren på spåren. Snarare är det en psykologisk studie i spelberoendets mekanismer. Mahowny är inte en person som förförts av Vegas glitter och glamour. Tvärtom är han beroende på samma sätt som alkoholister och narkomaner är beroende av sin drog. Han bryr sig inte ens särskilt mycket ifall han vinner eller förlorar. När en girig casinodirektör upptäcker honom och försöker ge honom “comps” i form av lyxiga sviter, privata jetplan eller prostituerade är Mahowny tämligen ointresserad. Han är bara där för kicken och är helt ointresserad av vidhängande bling och lull-lull.

Privatjet och Casino-comps

Samtidigt som vår hjälte åker privatjet mellan Las Vegas och Atlantic cities vräkigaste casinon så lever han ett still liv i sin hemstad. Han är en uppskattad tjänsteman hos sina chefer, en trolig om än försagd granne. Han framlever sitt liv som en småcharmig men något tillbakadragen nörd, i illasittande kostymer och måttligt klädsam vattenkammad sidbena och för stora glasögonskalmar. Den enda som funderar över vad som pågår är hans likaledes blyga flickvän. Deras romantiska helgaktiviteter kommer alltmer att handla om att hon sitter uttråkad på sitt hotellrum medan vår hjälte spelar för alltmer astronomiska summor vid roulettbord och blackjack.

Om du letar efter lyckliga och moraliskt uppbyggliga slut är detta inte filmen för dig. Detta är en film och det absoluta beroendet, det där som skickar en människa rakt ner i avgrunden. Det är en film om en man som föröder sitt liv och sviker allt annat på altaret av sitt beroende. Det är en film som kommer att ge dig en snyting i magtrakten. Det är också en film om de som borde dragit i handbromsen men som inte gjorde det, och detta av ren girighet. Casinofolket som låtsades inte förstå att det hela var byggt på kriminalitet från början främst av dessa. För exakt hur tänkte de sig att en tjänsteman på en bank skulle kunna vinna eller förlora en miljon dollar per kväll? Hur kunde de behandla en vanlig medelklasskille som en high roller på sina casinon?

En tragedi i blekas färger

De fåtal kritiker som inte uppskattade filmen har klagat på att den är….jag tråkig helt enkelt. Och det stämmer. Filmen är tråkig på samma sätt som verklighetens tragedier vanligen saknar melodrama till tonerna av en symfoniorkester. Här finns inget av gangsterfilmernas Las Vegas, med flygbilder även sprutande fontäner och falska Eiffeltorn. Här studsar inga tärningar i förförisk slowmotion, och inga champagneglaspyramider fylls från botten till toppen. Igen: Detta är inte en film om en man som förförs av den syndiga stadens glamour, det är en film av en man som hittar sin enda glädje i spelandets risktagande. Han tunnelseende är totalt, och allt som försegår utanför nuets spelande är för honom irrelevant, oavsett om det är handlar om Casino Bellagios fontäner eller dess glamourösa lyxprostituerade.

Det här är inte filmen som kommer att göra dig på glatt humör, däremot en film väl värd att se för det suveräna skådespelet, framför allt från Philip Seymour Hoffman. Och om slutet känns svart så kan man alltid trösta sig med verkligheten. Efter diverse förhandlingar så klarade sig verklighetens Brian Molony undan med tre år i fängelse. Därefter gifte han sig med sin flickvän, fick tre barn och arbetade, och arbetar fortfarande, inom finans. Och har inte återfallit i spelberoende. Kort sagt, han lever ett välbärgat och förhoppningsvis lyckligt liv numer.

Fakta 
Premiär:2003
Nomineringar:Inget
Regissör:Richard Kwietniowski
Medverkande:Philip Seymour Hoffman, Minnie Driver, John Hurt
Recension:http://www.imdb.com/title/tt0285861/?ref_=fn_al_tt_1
IMDB betyg:7.2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *