Cincinnati Kid

The Cincinnati Kid hade premiär 1965 med den oefterhärmlige hårdingen StCincinnati Kid filmeve MacQueen i huvudrollen. Filmen baserar sig på en roman av Richard Jessup, men filmatiseringen valde att flytta handlingen från relativt småtråkiga Saint Louis till det pittoreska, fuktiga och svettiga New Orleans, som utan tvivel är en av USAs mest filmiskt tacksamma städer. Filmen fick tämligen blandade recensioner vid premiären. Åtskilliga recensenter uppfattade den som en ripoff på The Hustler med Paul Newman i huvudrollen, med handlingen förflyttat från biljard- till pokerbord, men idag räknas den som en klassiker. Trots detta nominerades birollsinnehavarna Edward G. Robinson och Joan Blondes till Oscars för sina insatser.

Filmen berättar historien om Eric “The Kid” stoner, en vagabonderande gambler i New Orleans under 30-talets svåra depressionsår. Filmen öppnar med en stark scen där The Kid vinner i stötpoker över en ytterst dålig förlorare, en scen som sätter ett raskt och dramatiskt tempo. Åtskilliga kritiker har påpekat att filmen sedan helt tappar takten när den byter fokus från pokerspelandet till att ägna sig åt två röriga relationer som The Kid har med två olika kvinnor, något som får filmen att tappa tempo tämligen drastiskt. En annan scen som tycks falla från himlen utan uppenbar konsekvens för handlingen är en obehaglig tuppfäktning, som möjligen ska signalera filmens slut, men som får den att tappa ännu mer i takt.

En duell i poker av högsta klass

Handlingen annars i stort. The Kid får höra att Lancey “The Man” Howard har kommit till New Orleans för ett privat pokerspel med en av stadens rikaste män, William Jefferson Slade.. The Man har inte förlorat i stötepoker på över 30 år  och betraktas som den inofficielle världsmästaren i spelet. The Kid blir övertygad om att detta är hans livs chans, dels att vinna pengar, och dels att bevisa för världen att världens bäste pokerspelare, det är han själv. Under tiden spelar The Man ett parti med den lokala affärsmannen William Jefferson Slade, med The Kids kompis Shooter som dealer. The Man vinner 6000 dollar av Slade, en förmögenhet under depressionen, under ett utmattande parti som varar i 30 svettiga och spända timmar.

Men affärsmannen Slade är ingen god förlorare, inte det minsta, och därtill stolt som en tupp. Han känner sig förödmjukad och djupt sårad i sin stolthet, och han vill ha hämnd. Samma kväll försöker han därför muta Shooter att fuska i det kommande pokerpartiet mellan The Man och The Kid. Shooter vägrar inledningsvis, men Slade utpressar honom genom att köpa upp Shooters spelskulder och dessutom hota att avslöja snaskiga hemligheter om Shooters fru Melba (som vid skilda tillfällen försökt förföra Eric “The Kid” Stoner. Shooter, som alltid varit en ärlig person, tvingas till slut motvilligt att acceptera.

Mycket kan sägas om filmens tveksamma temposkiften, men ingen kan uppfatta det avslutande polerpartiet som annat än direkt mästerligt i fråga om dramatisk spänning. Sex personer sitter från början vid bordet. Potterna är inte bara high stakes, utan unlimited, vilket innebär att spelarna kan fortsätta höja insatserna utan begränsning utan att någon måste syna korten. En enda lampas skickar en glödande cirkel över bordet och spelarna, och utanför cirkeln av ljus ruvar skuggorna i det heta rummet. Svettdroppar plippar ner på hård hållna kort och spänningen är olidlig.

Olidlig spänning vid pokerbordet

Shooter gör sitt jobb, och dealar Eric så goda händer som är möjligt, samtidigt som shooters fru Melba gör sitt bästa för att distrahera The kid med växelvis diaboliska och förföriska blickar. The Kid vinner suveränt i de inledande givarna. I en paus efter att The Man, utan att lyfta ett ögonbryn, utblottad och tvingat en av spelarna att ge upp, söker The Kid upp sin gamle vän Shooter. Han har nämligen insett vad som pågår, och avkräver Shooter ett löfte att sluta upp med fuskandet. Han vill nämligen vinna på egna meriter och inte genom fusk, och han är absolut säker på att han kan göra det. Han vill slå Howard rättvis, han vill helt enkelt bli den nye The Man.

Slutet som vi inte ska avslöja här är gastkramande. Pokerbordet blir till en symbol för liv och samhälle under den amerikanska depressionen, där hierarkierna mellan människor är sylvassa, där förlorare får lika mycket medlidande som sopsäckar, och där sympatierna följer den starke. Steve MacQueen spelar den unge uppkomlingen med en blandning av tuppighet, oskuld och coolhet som är helt trovärdig. Edward G. Robinson spelar den luttrade The Man med en cynisk överlägsenhet och en utstrålning som en fet katt som knappt orkar intressera sig för sina chanslösa byten. Han riktigt jäser överlägsenhet bakom sina kort.

En pokeranalytiker räknade en gång ut att chansen att polerpartiet vinnas med de två sista händerna är en på 45 miljoner. Men det är viktigt att inse att The Cincinnati Kid inte bara är en film för pokerentusiaster. Även folk som inte förstår poker kommer att ryckas med av spänningen, framför allt i det avslutande pokerpartiet. Trots det ojämna tempot är filmen ytterst sevärd för den enastående skådespeleriet, den fantastiska scenografin, den väl fångade tidsandan och de avslutande 40 minuterna som upptar den avgörande duellen.

Fakta 
Premiär:1965
Nomineringar:Joan Blondell vann 1966 NBR Award för – ”Best Supporting Actress”
Regissör:Norman Jewison
Medverkande:Steve McQueen, Ann Margret, Karl Malden, Joan Blondell, Tuesday Weld, Edward G. Robinson, Rip Torn
Recension:http://www.imdb.com/title/tt0059037/?ref_=nv_sr_1
IMDB betyg:7.3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *