21 – casinofilm

21 casinofilm

Filmen 21 hade premiär för allmänheten 2008, och är baserade på den sanna historien, beskriven i boken ”Bringing down the house: The inside story of six MIT students who took Vegas for millions” om hur 6 studenter från MIT (Michigan Institute of Technology” lyckades skinna ett anta casinon i Las Vegas på miljontals kronor. Filmen toppade trots klart blandade recensioner den amerikanska och engelska biolistan i två veckor. Recensenterna var dock inte övertygade om filmens förträfflighet och den har idag ett aggregerat betyg på relativ låga 36% på recensionssajten Rotten Tomatoes.

Filmen berättar historien om Ben Cambell (skådisen Jim Sturgess), ett matematikstudent på MIT som kommit in på läkarlinjen på Harvard, den mest statusfyllda läkarutbildningen i USA. Och att bli läkare har varit Ben´s dröm sedan han var en liten pojke. Det finns bara en hake: prislappen på 300 000 dollar för utbildningen. Och Ben har varken rika föräldrar eller miljoner på banken. I ett möte med rektorn för Harvard får han veta att det finns ett stipendium som täcker kostnaderna för hela utbildningen, men att rektorn förväntar sig att en elev som får detta stipendium måste motivera det med en helt “fantastisk historia”. Ben kan inte komma på att han skulle ha någon fantastisk historia att berätta, så besviken återvänder han till matematikstudierna.

En lektion i korträkning

Väl där lyckas han imponera läraren på ett seminarium i icke-linjära ekvationer. Efter seminariet kontaktar läraren (spelad av Kevin Spacey som är utmärkt som alltid) Ben för att höra efter om denne vill delta i en grupp han sammanfört, som ägnar sig åt att vinna stort på casinona i Las Vegas genom att räkna kort i Blackjack. Ben är måttligt intresserad eftersom han just blivit befordrad på sitt jobb, men något senare besöker en av studenterna Ben på hans kontor för att försöka övertala honom att gå med. Studenten heter Jill (spelad av Kate Bosworth), och Jim förälskar sig tämligen omgående i denna intelligenta skönhet. Ben bestämmer sig för att ge det en chans, inte minst med förhoppningen att han ska kunna spela ihop 300 000 dollar till sin läkarutbildning.

Systemet de räknar med kallas Hi-Lo, och går ut på att räkna kort för att avgöra när chanserna är som bäst och det är dags att satsa stora pengar. Gruppen arbetar i två team – ett som spelar för låga insatser och räknar korten, och som sedan ger hemliga handsignaler för när det är dags för det andra teamet att gå in med de riktigt feta satsningarna. Eftersom detta är ett drama, så går det dels riktigt bra för gruppen, och dels börjar Ben i onyttigt hög grad att vänja div vid glidarlivet som storspelare i Vegas. Han dras mer och mer in i en glamourös och glittrande drömvärld av comps, gratis drinkar och lyxliv, och drömmen om läkarlinjen börjar allt mer hamna i bakgrunden.

Från fin pojke till korthaj

Och ungefär här börjar filmen tyvärr changsera. Filmmakarna vill inte nöja sig med den inbyggda spänningen i ett antal studenter som med briljans söker linda Las Vegas runt sina fingrar, eller en huvudperson som vacklar i frågan om vem han är eller vart han är på väg. De ska istället prompt stoppa in en kärlekshistoria, ett triangeldrama, diverse dubbelspel och svek, och en argsint och våldsam pit boss i soppa. Man litar helt enkelt inte på sitt grundmaterial utan envisas med att slänga in onödig dramatik, därtill dramatik som har noll och intet med den verkliga historien om Blackjack-genierna från MIT.

Det är därutöver inte helt lätt att recensera filmen 21 utan att ta hänsyn till de kontroverser som föregick premiären. En sådan var att i den verklig historien var merparten av mattegenierna från MIT elever med asiatisk bakgrund. I filmen valde man att göra samtliga, med undantag av ett par meningslösa biroller, till kritvita amerikaner. Det hela blir ännu mer irriterande om betänker att elever med asiatisk bakgrund är rejält överrepresenterade på tekniska utbildningar och i framstående teknikföretag i USA. Att fiolmakarna inte litar på att en amerikansk publik kan identifiera sig med asiatiska skådespelare eller hjältar år 2008 är faktiskt lite tragiskt.

Att göra Blackjack trist

Irriterande är även huvudkaraktärens utveckling. I filmens inledning är han en samvetsgrann fin pojke av den typ som vanligen benämns “klassens ordningsman”. Han plötsliga förvandling till en ansvarslös playboy med guldbyxor känns därför plötslig och inte det minsta trovärdig. När hans övermod sedan kompenseras av en grov förlust på 200 000 dollar så annonseras detta så tydligt att alla som sett en sedelärande film förut ser det komma. Som om det inte räckte med det så är huvudpersonen helt enkelt….rätt tråkig? Och eftersom birollsfigurerna är som utklippta ut kartong så finns det helt enkelt ingen att bry sig särskilt mycket om alls.

Utan att avslöja för mycket får man väl säga att slutet är Hollywood formulär A1. Alla trådar knyts prydligt ihop och karaktärernas ofta idiotiska val i såväl liv som över Blackjack-bordens gröna filt får inga bestående konsekvenser alls. Vilket innebär att du som åskådare lämnar bion eller Netflix utan det minsta att ta med sig ut i verkligheten. Kort sagt en film som man kan slökolla på om den dyker upp på flygplanet eller dumburken om man vill. Eller låta bli, det funkar det med.

Fakta 
Premiär:2008
Nomineringar:Special Award (Best Ensemble) vid ShoWest Convention (2008)
Regissör:Robert Luketic
Medverkande:Jim Sturges, Kate Bosworth, Laurence Fishburne, Kevin Spacey
Recension:http://www.imdb.com/title/tt0478087/?ref_=nv_sr_3
IMDB betyg:6.8

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *